Charlotte Liliemark

Charlotte Liliemark, Värnamo Gård

Det är en grå eftermiddag i november när jag svänger in på grusvägen som ska ta mig till Värnamo Gård. Värnamo Gård ligger inte, som man kanske skulle kunna tro, i den småländska orten Värnamo utan i Misterhultstrakten i Oskarshamns kommun. Här ska jag träffa Charlotte Liliemark, en kvinna med många järn i elden och ett mycket stort engagemang i bygden. Till vardags är hon rektor för Misterhultsskolan, men driver även eget företag däri hon och maken Magnus föder upp hästar av rasen svenskt varmblod. Som om inte det vore nog så sitter hon även med i styrelserna för Leader Kustlandet, Swedish Warmblood Association och avelsföreningen SWB Norra Kalmar Län. Charlottes paroll i livet är att om man vill att något ska hända, så måste man själv engagera sig. Det råder definitivt inga tvivel om att hon lever som hon lär.

Charlotte är född och uppvuxen i Stockholm, men hamnade i Misterhultsbygden tack vare kärleken. År 2000 träffade hon nämligen Magnus och året efter gick flyttlasset från storstaden till Magnus föräldragård, Värnamo Gård. När jag frågar hur de träffades så skrattar Charlotte och säger att det är en historia i sig. Det visar sig att de var tidiga pionjärer av nätdejting, något som på den här tiden inte var alls lika vanligt som det är nu. Berättelsen tar sin början i slutet på 90-talet, då Charlotte tar en Internet-kurs på skolan där hon jobbar. Där blir introducerad till den digitala världen och hamnar av en slump i Aftonbladets Chat. I chatten knyter hon kontakt med en grupp tjejer, som hon allteftersom blir riktigt god vän med. En av tjejerna i gruppen tycker att Charlotte borde träffa hennes mans bästa kompis och kopplar ihop dem. Det visar sig att den bästa kompisen är Magnus. Inledningsvis chitchattar de på nätet, men till sist blir det en date och sedan en till, och en till… 23 år sedan är de gifta med två barn, två hundar och 35 hästar.

När Charlotte först anlände till Misterhultsbygden, så började hon i princip omedelbart att engagera sig i det som skedde i lokalsamhället. Vid den här tidpunkten så var den mest aktuella frågan var slutförvaret av använt kärnbränsle skulle förläggas. De två kandidaterna var Forsmark i Östhammars kommun och Laxemar (Misterhultsbygden) i Oskarshamns kommun. För att granska processen och främja dialog mellan de boende i området, politiker och utredare, så skapades ”Misterhultsgruppen”. Charlotte blev involverad i gruppen och axlade även rollen som ordförande.
”Det var helt perfekt för mig som nyinflyttad att bli engagerad i frågan om slutförvaret. Jag fick lära känna så många människor och kunde bygga upp ett stort nätverk.”, berättar hon.
Magnus, som tar en kort paus från arbetet i stallet, tillägger: ”Ja, du känner fler än jag – och jag är uppvuxen här.”
Till sist togs beslutet att slutförvaret skulle placeras i Östhammars Kommun och Misterhultsgruppen upplöstes. Det betydde däremot inte att Charlotte stod sysslolös. Nejdå, parallellt med engagemanget i slutförvarsfrågan så hade hon även hunnit bli ordförande för Misterhultsskolan och så smått dra i gång avelsverksamheten hemma på gården.

Misterhultsskolan är ett riktigt hjärteprojekt för Charlotte. Hon pratar varmt och passionerat om verksamheten, eleverna och personalen.
“Det går inte att förklara nog hur viktigt det är att ha skola, förskola och fritids kvar i bygden”, säger hon med övertygelse.

Misterhultsskolan byggdes på 60-talet, men efter att kommunen beslutat att lägga ner verksamheten –04, så tog lokala krafter vid och skapade en ekonomisk förening för att driva den vidare som en friskola. Numera har skolan en natur- och hälsoprofil med målsättningen att genom små klasser och hög lärartäthet utveckla trygga, empatiska och kreativa barn med lust att lära och mod att lyckas. Idag går ca 25 barn i skolan och många av dessa går även på fritidshemmet och därutöver finns 20-talet barn på förskolan.

Charlotte är utbildad jurist, men efter tio år i branschen kände hon att det inte var rätt karriärsval och började i stället jobba som lärare i svenska, engelska och franska. Med detta i bagaget var hon som klippt och skuren för rektorsjobbet, vilket hon hoppade på för åtta år sedan. Sedan dess har hon kompletterat sin verktygslåda med att gå både rektorsprogrammet och skolchefsutbildningen. Hon berättar att hon aldrig har ångrat att hon bytte bana och att hon älskar sitt jobb.

“Jag har ett otroligt roligt jobb. Det är verkligen givande att få jobba i det lilla formatet med små klasser, där man känner att vi kan ge varje barn det stöd de behöver. Jag är stolt över att ha ett team av lärare som brinner för eleverna och som gör sitt absolut yttersta varje dag.”

Utöver sitt jobb på skolan så fyller Charlotte sin tid med det egna företag, CML Dressyr, som hon driver tillsammans med maken Magnus hemma på gården. De föder upp svenska varmblod, som de sedan framför allt säljer till satsande dressyrryttare.
“Det är särskilt kul när våra hästar hamnar hos unga talangfulla ryttare. Vi inledde nyligen ett samarbete med en jätteduktig juniorryttare och det ska bli väldigt spännande att se hur ekipaget utvecklar sig framåt”, berättar Charlotte.

Verksamheten började med en tanke om att det skulle “vara kul att testa” att ta fram ett föl. Paret hade nämligen fått ta över ett förtidspensionerat sto med fin härstamning. Sagt och gjort, det blev ett föl. Där och då väcktes det stora intresset för avel och fölen blev med tiden fler och fler. Det stora genombrottet kom 2007 när de fick hingstfölet Luxus CML. Luxus fick stora framgångar och gick bland annat unghäst VM. Så småningom blev han även godkänd hingst, vilket innebär att han har blivit utvärderad och bedömd enligt Swedish Warmblood Associations regelverk och fått en “kvalitetsstämpel” som gör att föl efter honom kan registreras i stamboken för svenskt varmblod. Luxus CML är i nuläget inte aktiv som avelshingst, men han är far till många fina avkommor.

Hästintresset har smittat av sig inom familjen och de båda döttrarna, Ida och Hanna, har även de haft ridsport som sin största hobby. Just nu får dock hästintresset stå tillbaka till förmån för studier, båda två har nämligen flyttat hemifrån med yrkesdrömmar om att bli speldesigner respektive kock.

“Ida går på Ädelfors folkhögskola och Hanna pluggar på en internationell kockskola i Schweiz, så det är ganska så tomt här hemma nu”, säger Charlotte.
“Vi hoppas såklart på att de ska vilja flytta hem och ta över familjegården i framtiden. Men var sak har sin tid”, fortsätter hon.

När jag frågar, varför hon tycker att fler borde göra samma resa som hon gjorde för tjugo år sedan och flytta till Misterhultsbygden, så får jag en lång lista.

“Det uppenbara är såklart den vackra naturen och vår makalösa skärgård. Närheten till havet är verkligen en lyx. Men utöver det, så tycker jag att det bästa med att bo här, är att det finns så många driftiga människor och en otrolig samlad kraft. Det finns en sammanhållning, man delar med sig, hjälps åt och samarbetar. Det är lätt att komma in i en gemenskap”, berättar Charlotte. 

“Jag måste naturligtvis lyfta fram Misterhultsskolan också. Visst är jag partisk, men en skola och förskola i byn är en otroligt viktig aspekt för barnfamiljer. Vi har dessutom en skola som håller hög kvalitet i form av bra betyg och många lärare per barn, men som även kan erbjuda saker som man kanske inte kan i lika stor utsträckning på större skolor. All mat lagas till exempel på skolan av vår egen kock och i somras fixade vi daglig skjuts till simskolan i Götmaren.”

“Sedan är det en trygg plats att bo på. Även om det kan vara avstånd mellan grannar, så hjälps man åt och håller uppsikt.”

“För den som är hästintresserad så finns det dessutom ett engagerat ridsports-community och det föds upp många fina hästar i området”, avslutar hon med glimten i ögat.

Text och bild: Jenny Svendsby