Peter Norman

Peter Norman, Flivik

Flivik är en liten, idyllisk by i norra delen av Oskarshamns kommun. För att komma hit måste man köra längs en slingrade länsväg genom skog, förbi åkrar och ängar tills man ser Flivikens vatten glittra bakom de röda husen och ladugårdarna. De vackra omgivningarna och rofylldheten har lockat sommargäster i årtionden. Ibland faller det sig så att sommarvistelsen ger mersmak, tiden i sommarhuset blir allt längre och till sist har man blivit fastboende. En person som har genomgått just den transformationen är Peter Norman.  

Peter och frun Birgitta köpte sommarstuga i Flivik under 90-talet. De bodde då i Stockholm och ville att barnen skulle få chansen att uppleva landet. Att det blev just Flivik var egentligen lite av en slump, de letade nämligen i en stor radie runt Stockholm. Det dök dock upp ett passande sommarställe i byn och eftersom Peter, genom sitt jobb som fornminnesinventerare för Riksantikvarieämbetet, kände till området sedan tidigare, så slog de till. Åren gick och för varje sommar så förälskade de sig alltmer i platsen.  

Kärleken till Flivik delas med många andra sommargäster och åretruntare, en av dem konstnären Lennart Rodhe. Rodhe köpte sitt sommarställe och tillika ateljé på 60-talet och var verksam på platsen fram till sin bortgång 2005. Han var en mycket framgångsrik konstnär och räknas som en av de främsta svenska representanterna för modernismen. Året innan Rodhe gick bort så startade han och Margareta Rodhe stiftelsen ”Lennart och Margareta Rodhes konstvetenskapliga stiftelse”, vars syfte är att öka intresset för och främja forskning rörande svensk nutida konst. Vid konstnärens bortgång tillföll samtliga tillgångar stiftelsen, även sommarstället i Flivik.  

Det är här Peter och Birgittas historia börjar flätas samman med Rodhes. Det föll sig nämligen så att stiftelsen beslöt sig för att sälja fastigheten i Flivik och, lång historia kort, så slutade det med att det var familjen Norman som stod som nya ägare 2008. Huset hade vid det laget hunnit bli ordentligt eftersatt och det första Peter och Birgitta gjorde var att sätta i gång renoveringsarbetet. Sedan dess har de bit för bit rustat upp huset, trädgården och de tillhörande byggnaderna. Barnen har numera varsin stuga, nere vid havet ligger båten förtöjd vid den lilla sjöboden, trädgården har utrustats med en utsökt, vacker köksträdgård och på sommarhalvåret betar får på de stora gräsytorna.  

Minnet av Lennart Rodhe lever vidare och i hans ateljé i ladugården har paret Norman Sundén skapat en utställning av de föremål som stiftelsen lämnade kvar vid försäljningen. Här finns konstnärsmaterial, utrustning och konst att beskåda. Peter berättar att det lilla ateljémuseet i dagsläget inte är öppet för allmänheten, men att det i framtiden kanske skulle kunna vara en del av sevärdheterna i Flivik. Rodhe är nämligen inte den enda kända konstnären som har varit bosatt i byn.  

1938 flyttade Olle Ågren och frun Elisabeth till Flivik, visserligen för att ägna sig mestadels åt lantbruk, men innan dess hade han gjort sig ett namn som en konstnär specialiserad på stadsmotiv och hamnbilder med inslag av italienskt 1300-talsmåleri. Hans verk finns bland annat på Moderna museet, Thielska galleriet och Prins Eugens Waldemarsudde. Det som finns kvar av Ågren i Flivik, förutom ryktet om att ha varit en riktig ”surgubbe”, är däremot skapat av hustrun Elisabeth. Peter berättar att hon var väldigt trädgårdsintresserad och skapade en fantastisk trädgårdsanläggning, som fortfarande finns kvar. 

Peter är ett riktigt uppslagsverk av information om Flivik. Om någon kan platsens historia så är det han. Han har nämligen jobbat som arkeolog hela sitt yrkesverksamma liv och spenderat en stor del av det med att ägna sig åt fornminnesinventering, bland annat i området runt Flivik. 1993 skrev han sin doktorsavhandling, som fick titeln ”Medeltida utskärsfiske – en studie av fornlämningar i kustmiljö”, då han spenderade mycket tid i Misterhults skärgård. Just det stora intresset för historia är en av anledningarna till att han trivs så bra i Flivik. ”Flivik har rötter i 1200–1300-talet och kanske ännu längre tillbaka än så. Här finns en fascinerande historia och mycket kvar att upptäcka”, berättar Peter.  

2017 gick Peter i pension och flyttade permanent till Flivik. Det är förstås en sanning med modifikation, för han har fortsatt att jobba med olika projekt. Bland annat har han, tillsammans med arkeologkollegan Michael Dahlin, skrivit texter till kajakleden samt deltagit i ett projekt vid Lunds universitet om rester av bosättningar på havsbotten, från en tid under stenåldern då strandlinjen låg 20 – 40 meter lägre än i dag. Just nu är han och Dahlin i startgroparna för ytterligare ett gemensamt projekt. Denna gång en bok om ”Bossholms koggen”. Peter berättar att en kogg är en tidig typ av lastfartyg, som användes under medeltiden. 1960 hittades ett vrak av en kogg utanför Bossholmen, norr om Oskarshamn. Vraket drogs upp, undersöktes, men sänktes sedan ner igen. På 80-talet bärgades det återigen och har sedan dess förvarats i containrar i Oskarshamn. ”Bossholms koggen” är särskilt spännande då det har visat sig vara från mitten av 1200-talet och därmed ett av de äldsta vrak man hittat.  

Det finns nog ingen bättre plats än Flivik att författa en bok om ett historiskt fartyg. I viken utanför Peters sjöbod kan man till och med skymta ett vrak som ligger slumrandes i vågorna, visserligen inte så gammalt som ”Bossholms koggen”, utan en rest från 50-talets stenbrytning. Här är dock historien alltid närvarande och inspirerar till nya projekt. Vid frågan om vad det bästa är med att bo i Flivik svarar Peter: ”Vi bor mitt emellan hav och skog, och jag bor mitt i mitt intresse.” 

Text och bild: Jenny Svendsby